lägger ned.
som ni märker håller jag på att lägga ner. avvcklar sakta men säkert. för att det känns bäst så. visst älskar jag att läsa bloggar, tjuvtitta in i andras liv och så, men this aint for me. jag prioriterar inte att starta datorn, vänta på att windows ska komma igång, skriva ett inlägg som tar ett antal minuter att formulera, för att berätta vad jag ska äta till middag, vad jag har på mig och vad jag ska träna ikväll. it aint me. det borde det vara, jag älskar att fundera och skriva och uttrycka med skriftligt det jag inte kan säga högt, men jag pallar det liksom inte. för det är bara så himla bra och roliga och häftiga och bra saker som händer hela tiden som man ska skriva. inte när man är arg, eller ledsen eller när man vill berätta om sin tro. det ska man göra i en dagbok. därför ska jag bli så himla omodern att jag köper en dagbok istället. its me.
förövrigt så har jag haft en fantastisk helg i jönköping i helgen. fantastisk på alla sätt och vis. och det är så underbart att veta att Gud, han är där. fortfarande. alltid. och att han kanske är med tillbaka, att han följde med riksstämmohandlingarna i den svarta bärpåsen med lila och turkos text hem till våran lägenhet. att allt det som var bra, allt som sades, kanske stannade i hjärtat, så att Gud inte bara är på gudstjänster och bibelstudium och förböner och i lovsång utan alltid alltid med oss. får man skriva såhär på en blogg? är det här lagomt godtagbart? eller för provocerande?
och jönköping var en rymning härifrån. jag rymde, jag tackar maja för att hon gav mej den möjligheten, att få släppa allt. för nu är det allt. men det kan jag ju inte heller skriva här. i helgen är det brännbollsyra och festival i stan. och det jag ska göra är att sätta mig i en lite skruttig toyota med en pappa och kanske en bror och några buskar och köra 10 mil norrut och bara rymma. för det är morsdag på söndag. och jag känner mig så jäkla diskriminerad, av Gud och hela världen för att vi inte får fira utan bara ha en hemsk klump i magen och känna sig vilsen. fast tillsammans. för annars är det alltid ensamt. jag har fortfarande inte berättat för någon i min klass att min mamma är död. och jag är 22 år. och vi har läst tillsammans i snart 1,5 år. och hon har varit död i 15,5 år. för vad säger man?
jag tror inte man kan jämföra smärta eller sorg. det bara är, och det är lika jobbigt för alla. och ibland är det extra jobbigt. som morsdag. eller årsdagen. då orkar man bara inte. eller den dagen då hon skulle ha fyllt 50 år och man är på ettåringsbibelskola och kan inte säga nåt till någon, för vad säger man? eller när hon har varit död i precis 15 år och man inte vill ordna fika på Credo, vad säger man då? eller när man just flyttat 50 mil bort, och vill åka hem just den helgen för att lägga en ros på graven, men måste jobba för att kyrkan har utvecklingsdag, och man orkar bara inte. och jag gråter för alla andra som måste ha klump i magen och vilsenhet.
så jag ska köpa en dagbok. men fortsätta läsa massa bloggar för att hålla mig uppdaterad. vill man vara uppdaterad om mig får man helt enkelt fråga. men passa er, jag kanske berättar hur det egentligen är. så, for now, så lägger jag ned. jag flyr undan till den som orkar fråga, och orkar lyssna på svaren
förövrigt så har jag haft en fantastisk helg i jönköping i helgen. fantastisk på alla sätt och vis. och det är så underbart att veta att Gud, han är där. fortfarande. alltid. och att han kanske är med tillbaka, att han följde med riksstämmohandlingarna i den svarta bärpåsen med lila och turkos text hem till våran lägenhet. att allt det som var bra, allt som sades, kanske stannade i hjärtat, så att Gud inte bara är på gudstjänster och bibelstudium och förböner och i lovsång utan alltid alltid med oss. får man skriva såhär på en blogg? är det här lagomt godtagbart? eller för provocerande?
och jönköping var en rymning härifrån. jag rymde, jag tackar maja för att hon gav mej den möjligheten, att få släppa allt. för nu är det allt. men det kan jag ju inte heller skriva här. i helgen är det brännbollsyra och festival i stan. och det jag ska göra är att sätta mig i en lite skruttig toyota med en pappa och kanske en bror och några buskar och köra 10 mil norrut och bara rymma. för det är morsdag på söndag. och jag känner mig så jäkla diskriminerad, av Gud och hela världen för att vi inte får fira utan bara ha en hemsk klump i magen och känna sig vilsen. fast tillsammans. för annars är det alltid ensamt. jag har fortfarande inte berättat för någon i min klass att min mamma är död. och jag är 22 år. och vi har läst tillsammans i snart 1,5 år. och hon har varit död i 15,5 år. för vad säger man?
jag tror inte man kan jämföra smärta eller sorg. det bara är, och det är lika jobbigt för alla. och ibland är det extra jobbigt. som morsdag. eller årsdagen. då orkar man bara inte. eller den dagen då hon skulle ha fyllt 50 år och man är på ettåringsbibelskola och kan inte säga nåt till någon, för vad säger man? eller när hon har varit död i precis 15 år och man inte vill ordna fika på Credo, vad säger man då? eller när man just flyttat 50 mil bort, och vill åka hem just den helgen för att lägga en ros på graven, men måste jobba för att kyrkan har utvecklingsdag, och man orkar bara inte. och jag gråter för alla andra som måste ha klump i magen och vilsenhet.
så jag ska köpa en dagbok. men fortsätta läsa massa bloggar för att hålla mig uppdaterad. vill man vara uppdaterad om mig får man helt enkelt fråga. men passa er, jag kanske berättar hur det egentligen är. så, for now, så lägger jag ned. jag flyr undan till den som orkar fråga, och orkar lyssna på svaren
håller vi på att bli gamla?
big comedy var sjukt bra. vi hade alla ont i kinderna när vi åkte hem, ni vet, som när man har lett för mycket. och gamla kände vi oss när vi klockan 23.00 på valborgsmässoafton alla låg i sängen. så utvilade och glada på fredagsmorgon satt vi ute i solen och åt frukost, skön såndär utlands-känsla. efter det blev det lite hemma-jobb; vi hjälpte pappa att bära ut gamla kyl och frys och bära in och omorganisera nya kyl och frys, och lite borta-jobb; mitt sista pass på äldreboendet. dessutom blev det fika i solen med vänner och kvällsamtal i huset med med sib och linn. på lördagen krattade vi lite, utnyttjade pappa för att få vara ute och göra lite praktiska saker. han låg inne och såg på tv hela dagen, febrig och hemsk. så då var vi lite gamla, eller i alla fall vuxna för vi hade arbetshandskar på oss. på kvällen blev det lite tv-tittande med herr och fru fransson, och sen bar det av på salsafest! det kändes lite konstigt, väldigt ungt, att gå ut klockan 22 när man lika gärna kunde ha legat i sängen, eller i soffan, och sovit. det bästa på salsafesten var en dansuppvisning som några dansare från luleå visade upp. jag och jelle tittade på varandra och bestämde att nu blir det att börja träna igen! pardans ger också vuxenpoäng. igår blev det lite hemmastök i lägenheten, storhandlade, bakade bröd, kokade sylt och stekte leverbiff.
men helgens absoluta topp måste ha varit då vi slötittade på tv på lördagkväll, och jag känner igen barnen i "vi i femman" aja, tänker jag "barn ser faktiskt ganska lika ut" men när dom öppnar munnen så hör jag dialekten, det är mina gamla scoutbarn! en himla stolt scoutfröken sitter därmed klistrad framför tv'n, hejjar och hoppas och ler, och påminner pappa och vicce när dom börjar klaga om att "det är fakiskt mina gamla scouter, och han också!". då kände jag mig stolt, typ mormorstolt som klipper ut minsta sak i tidningen när barnbarnen är med.
men helgens absoluta topp måste ha varit då vi slötittade på tv på lördagkväll, och jag känner igen barnen i "vi i femman" aja, tänker jag "barn ser faktiskt ganska lika ut" men när dom öppnar munnen så hör jag dialekten, det är mina gamla scoutbarn! en himla stolt scoutfröken sitter därmed klistrad framför tv'n, hejjar och hoppas och ler, och påminner pappa och vicce när dom börjar klaga om att "det är fakiskt mina gamla scouter, och han också!". då kände jag mig stolt, typ mormorstolt som klipper ut minsta sak i tidningen när barnbarnen är med.
skrattfest
åh, fantastiska vår, äntligen är du här! vi har verkligen saknat dig.
rätt så härligt är det att sitta ute på balkongen och äta middag eller läsa. och att kunna gå ut och hänga jackan på axeln. examinationsuppgiften är färdig och inlämmnad, nästa kurs startar på måndag och imorgonkväll jobbar jag mitt sista vik-pass, vilket känns fantastiskt skönt de med!
ikväll blir det inte att stå och huttra framför en stor eld och umgås med överförfriskade vuxna människor, utan en middag på olles tillsammans med emma, lisa och felle och sedan Big Comedy. sedan blir det att köra hem barnen och sova hos pappa i huset. imorgon hoppas vi på riktigt härligt solarväder, så vi kan ligga på altanen och ha det härligt. och träffa kära vänner, och fika. och träffa kära grannar och fira försenade födelsedagar. och sen på lördag blir det förhopppningsvis lite mer sol, lite mer utomhus och lite mer vår, och kanske salsafest. härligt härligt
vi ska skratta tillsammans ikväll!
rätt så härligt är det att sitta ute på balkongen och äta middag eller läsa. och att kunna gå ut och hänga jackan på axeln. examinationsuppgiften är färdig och inlämmnad, nästa kurs startar på måndag och imorgonkväll jobbar jag mitt sista vik-pass, vilket känns fantastiskt skönt de med!
ikväll blir det inte att stå och huttra framför en stor eld och umgås med överförfriskade vuxna människor, utan en middag på olles tillsammans med emma, lisa och felle och sedan Big Comedy. sedan blir det att köra hem barnen och sova hos pappa i huset. imorgon hoppas vi på riktigt härligt solarväder, så vi kan ligga på altanen och ha det härligt. och träffa kära vänner, och fika. och träffa kära grannar och fira försenade födelsedagar. och sen på lördag blir det förhopppningsvis lite mer sol, lite mer utomhus och lite mer vår, och kanske salsafest. härligt härligt
vi ska skratta tillsammans ikväll!
hela helgen
nu är hela helgen slut. vicce har hoppat in i duschen efter träningsmatch. idag städade vi, tog en prommis och åt glass i solskenet, hälsade på bror och hans sambo och fick lite chokladkaka, tog med oss lillasyster hem till lägenheten och lät henne laga mat åt oss. så vi har umgåtts, på riktigt i helgen. när finporslinet dukades fram på storerbrors nya utemöbler fick jag lite kyrkfika-känsla. eller söndagsmiddag med familjen i kristna kretsar, då man är uppklädd och trevlig och pratar om bra saker. vi var i alla fall trevliga.
egentigen skulle jag ha läst idag, kommit ikapp med skolarbetet eftersom jag ska jobba imorgon, men att prata och äta är så mycket roligare. och se på tv. och surfa på datorn. och fika med vicce. och...
syster fick vara smakråd idag när vi satte upp hyllor.
(på övre listen är det en bild på hugo-pugo som vi fick i julklapp av kusin, och tavlan bredvid är inköpt i tanzania och föreställer masajer. på den nedre ramen står två små kaktusar som överlevt ända sen jag flyttade till sandviken, ett födelsedagskort från fruarna om en väntande överraskning och IKEA-ljuslyktor, bara för att alla andra har sånna och jag faller för grupptryck.)
egentigen skulle jag ha läst idag, kommit ikapp med skolarbetet eftersom jag ska jobba imorgon, men att prata och äta är så mycket roligare. och se på tv. och surfa på datorn. och fika med vicce. och...
syster fick vara smakråd idag när vi satte upp hyllor.
(på övre listen är det en bild på hugo-pugo som vi fick i julklapp av kusin, och tavlan bredvid är inköpt i tanzania och föreställer masajer. på den nedre ramen står två små kaktusar som överlevt ända sen jag flyttade till sandviken, ett födelsedagskort från fruarna om en väntande överraskning och IKEA-ljuslyktor, bara för att alla andra har sånna och jag faller för grupptryck.)
vårdag i sportens tecken.
vilken härlig dag. sitter och äter frukost vid datorn och blickar ut över snödrivor som håller på att smälta bort. nu är det äntligen helg. riktig helg, ledig helg. och om en halvtimme ska jag pysa iväg till ålidhems idtrosshall och spela innebandy med klassen hela dagen, turnering mot programmets alla terminer. sen blir det prisutdelning och utekväll tillsammans. sambon ska jobba på TV-sända ersboda - IFK göteborg, och sedan på innebandymiddag och innebandyfest på Olles. vilken fantastisk sport-dag idag!
(ps, visst var samuel ljungbladh fantastisk på så ska det låt igår?)
(ps, visst var samuel ljungbladh fantastisk på så ska det låt igår?)
omotivationen
egentligen borde de flinka fingrarna spela så vackert över tangentbordet, strömmande för att hitta just de rätta formuleringarna, de korrekta referenshänvisningarna och de genomtänkta analyserna. men icke. skrivkramp. för när uppgifter är så stora att de knappt gå att förstå, eller så konstigt begränsade, så infinner sig omotivationen som ett brev på posten. och här sitter man, instängd på UB, med en avsalnad kopp kaffe, en längtan ut till solen och 8,5 sidor kvar att skriva.
men jag hittade just den här fantastiska bilden, enjoy!
men jag hittade just den här fantastiska bilden, enjoy!
(jag till vänster, min übersnygga lillasyster till höger)
morron!
när jag var liten och man var hos farfar, eller i slutet då farfar bara var hos oss, så hände nånting mystiskt. från att ha vaknat upp varje dag och sagt hej eller i som mest god morgon byttes hela familjens vokabulär ut och istället sade man morron. det kan ju tyckas lite dumt, vi vet ju alla att det är morgon och därför har vi stigit upp. men det avr något trollbindande med ordet. det bara låg på tungan och ville ut när man mötte farfar i dörröpningen till köket. man ville bli som farfar, man ville hedra honom med hans språk, hans uttryck. så nu vill jag minnas honom genom att hälsa morron till er alla!
jag och victor har nog inte varit sambos den senaste tiden. vi har i alla fall inte bott tillsammans. sen jag började jobba har det varit ett evigt pendlande, packande, tidiga mornar och lite tid över. igår blev vi sambos igen. vi gick och handlade tillsammas, lagade mat tillsammans (han vid spisen, jag vid datorn) och såg film tillsammans. sedan som en klubbad säl ner i sängen, ännu en icke-sovmorgon för mig idag, som ni anar. men imorgon, imorgon så är det inga lektioner, grupparbeten, jobb eller tidiga möten. imorgon börjar friheten med examinationsuppgifts-ångest. eller förresten, den har jag redan tjuvstartat på. och det är ju inte bara mitt och victors förhållande som drabbats den senaste tiden, så idag ska jag försöka ta igen så mycket som möjligt på en middagsdejt med en kär vän.
jag och victor har nog inte varit sambos den senaste tiden. vi har i alla fall inte bott tillsammans. sen jag började jobba har det varit ett evigt pendlande, packande, tidiga mornar och lite tid över. igår blev vi sambos igen. vi gick och handlade tillsammas, lagade mat tillsammans (han vid spisen, jag vid datorn) och såg film tillsammans. sedan som en klubbad säl ner i sängen, ännu en icke-sovmorgon för mig idag, som ni anar. men imorgon, imorgon så är det inga lektioner, grupparbeten, jobb eller tidiga möten. imorgon börjar friheten med examinationsuppgifts-ångest. eller förresten, den har jag redan tjuvstartat på. och det är ju inte bara mitt och victors förhållande som drabbats den senaste tiden, så idag ska jag försöka ta igen så mycket som möjligt på en middagsdejt med en kär vän.
skämmes
jag vet. jag skämms. förlåt förlåt förlåt. jag lovar att jag ska bättra mig. men till mitt försvar måste jag säga att jag har haft så himla roligt den senaste tiden att det faktiskt är svårt att ta sig några minuter för att diktera ihop något vackert. men jag lever och mår och ikväll ska jag på ett gemensamt 56 års kalas, varav jag fyller 28 år (om man snittar, vilket låter fantastiskt trevligt och lika gammalt som jag känner mig just nu.) och kjell får också fylla angenäma 28, fastän han passerat den ålderna för ett tag sedagn. nåja, det blir i alla fall lasagnemys och kladdkaka med klassen, och sen iväg för att jobba imorgon. och jag lovar, på heders, att jag ska bli bättre och intressant och snyggare.
(längst upp; födelsedagen, sedan; presenterna, (emma, moster och fruarna), neders: påsklovsmys (emma njuter, bror och syster klappar snäll hund, bror och kusinbarn har byggt en snögubbe som ser ut som hitler och sist två coola vinterpojkar: samuel och hugo-pugo)
(längst upp; födelsedagen, sedan; presenterna, (emma, moster och fruarna), neders: påsklovsmys (emma njuter, bror och syster klappar snäll hund, bror och kusinbarn har byggt en snögubbe som ser ut som hitler och sist två coola vinterpojkar: samuel och hugo-pugo)
en riktig helg.
åh, det har känts så konstigt att vara ledig. bara hemma och inte göra nånting.. ha en riktig helg. igår hann vi inte göra så mycket eftersom fotbollsäsongen har börjat, så vicce spelade träningsmatch i snöyran och jag dansade som en tok, både ett step-pass och sedan afro-dans. lagade middag och åt tillsammans med en kär vän. under salsatiden fick vi ju middagsbesök rätt så regelbundet, både fru fransson och fru johnsson, men nu måste man bjuda in folk! i alla fall fick vi sitta och prata och sen se på robinson. dessutom hade vi vår alldeles egna earth minute då proppskåpet sa att vi inte skulle ha alla hushållsmaskiner på samtidigt, så mitt i lagindelningstävlingen i släcktes hela lägenheten ner. hoppsan. sedan somnade vi till wallander så då insåg vi att kvällen nog var slut.
idag har vi varit så duktiga och storstädat hela lägenheten. victor tycker ju som sagt om att prata om att vi behöver städa "ska vi inte rengöra bakom spisen snart?" eller "mamma torkar ovanför skåpen ofta hemma". idag fick han visa vad han dög till. vi putsade alla fönster (ja, även insidan. vi bröt nästan fingrarna av oss när vi skulle försöka bända upp fönstrena), torkade i, runt och innuti spisen. torkade ur hela kylen. klättrade på väggarna och skurade ovanför skåpen. dammade av alla soffkuddar. torkade alla fönsterbrädor. diskade ljusstakaroch annat småpynt. dammsög hela lägenheten och torkade till slut golven. igår tog vi fram utemöblerna så allt det är också gjort. det kändes som vi flyttstädade när vi tog listerna, men då har man ju i alla fall inga saker i lägenheten... dessutom, och detta är det bästa: vi satte upp tavlor, list och gardinstångshållare på väggarna. fantastiskt blev det. och nu har vi ätit pizza. och det var också rätt så härligt.
och jag har ju inte delat med mig av mina goda nyheter! jag har fått jobb, två faktiskt! först så har jag spikat sommaren, jag ska jobba på ett sjukhem här i stan. ska slippa pendla i sommar! känns faktiskt roligt med lite miljöombyte, fast jag faktiskt älskar att jobba med mina gamlingar. jag kommer att sakna mina trogna på mitt gamla jobb. vissa dagar är man så mycket värd där... men, jag behöver inte börja sakna än, för jag har fått ett vik. på en halvtidstjänst på borgis, så därför fick jag jobba en massa förra veckan och ska också jobba hela nästa helg. Så allt födelsedagsfirande blir på vardagarna, inget storkalas i helgen.. fast, eftersom jag jobbar "hemma" så ska jag nog våldgästa fruarna på fredag eller lördagkväll efter jobbet!
åh, nu ligger pizzan och jäser i magen. ikväll blir det att sova framför beck.
idag har vi varit så duktiga och storstädat hela lägenheten. victor tycker ju som sagt om att prata om att vi behöver städa "ska vi inte rengöra bakom spisen snart?" eller "mamma torkar ovanför skåpen ofta hemma". idag fick han visa vad han dög till. vi putsade alla fönster (ja, även insidan. vi bröt nästan fingrarna av oss när vi skulle försöka bända upp fönstrena), torkade i, runt och innuti spisen. torkade ur hela kylen. klättrade på väggarna och skurade ovanför skåpen. dammade av alla soffkuddar. torkade alla fönsterbrädor. diskade ljusstakaroch annat småpynt. dammsög hela lägenheten och torkade till slut golven. igår tog vi fram utemöblerna så allt det är också gjort. det kändes som vi flyttstädade när vi tog listerna, men då har man ju i alla fall inga saker i lägenheten... dessutom, och detta är det bästa: vi satte upp tavlor, list och gardinstångshållare på väggarna. fantastiskt blev det. och nu har vi ätit pizza. och det var också rätt så härligt.
och jag har ju inte delat med mig av mina goda nyheter! jag har fått jobb, två faktiskt! först så har jag spikat sommaren, jag ska jobba på ett sjukhem här i stan. ska slippa pendla i sommar! känns faktiskt roligt med lite miljöombyte, fast jag faktiskt älskar att jobba med mina gamlingar. jag kommer att sakna mina trogna på mitt gamla jobb. vissa dagar är man så mycket värd där... men, jag behöver inte börja sakna än, för jag har fått ett vik. på en halvtidstjänst på borgis, så därför fick jag jobba en massa förra veckan och ska också jobba hela nästa helg. Så allt födelsedagsfirande blir på vardagarna, inget storkalas i helgen.. fast, eftersom jag jobbar "hemma" så ska jag nog våldgästa fruarna på fredag eller lördagkväll efter jobbet!
åh, nu ligger pizzan och jäser i magen. ikväll blir det att sova framför beck.
all work no play
ska åka och jobba idag igen. tredje dagen i rad. fjärde i morgon. och jag har det angenäma problemet att jag inte riktigt kan bestämma mig vart jag ska jobba i sommar, har fått för många bra erbjudanden. flyt. men ikväll blir det att sova hos pappa och syster i det fina huset. det går himla bra att kombinera skolan med mina 20 timmar jobb denna vecka. förutom att jag aldrig tycks träffa sambon. och vi har inte handlat mat på flera veckor. men snart är det helg och då är så lite som möjligt inplanerat. bara att njuta och göra lite fint inför nästa vecka, då en viss person fyller 22 år! himlarns gammal blir jag.
nu ska jag springa till bussen!
så här glad kan man bli om man inser att kameran fungerar i alla fall:
nu ska jag springa till bussen!
28 g daim
åh. trött av jobb och skrivande av examinationsuppgift, ska träna ikväll och läsa igenom allt. nu har vi soppa på spisen som står och puttrar. 5 L kastrullen står nästan full med röda linser, morötter, potatis, äpple, lök, vitlök, chili och curry. mmm, matlådor.
men på väg hem från skolan tog orken slut, efter 28 gram daim återkom den. och trots att det ska vara så himla hälsosamt med mörk choklad och naturella nötter och vatten och en massa träning så är det bara att konstatera; socker och fett gör ändå susen.
men på väg hem från skolan tog orken slut, efter 28 gram daim återkom den. och trots att det ska vara så himla hälsosamt med mörk choklad och naturella nötter och vatten och en massa träning så är det bara att konstatera; socker och fett gör ändå susen.
going home
ny vecka, nya utmaningar. ikväll ska jag göra något jag behövt göra väldigt länge, jag ska besöka en hemgrupp. förhoppningsvis snart min hemgrupp. när jag bodde söderöver var vi några vänner som träffades varje vecka hemma hos någon, fikade, samtalade och bad. och jag har saknat det. jättejätte mycket. så jag tog mig i kragen senast jag var i kyrkan och frågade lite försiktigt om bönegrupp/hemgrupp. och det är ett gäng av mina vänner som träffas hemma varannan måndagkväll, så ikväll ska jag dit! känns roligt, och bra. kombinerar nytta med nöje då jag ska sova hemma hos pappa i natt för att börja jobba 07.00 imorgon.
hem ja. hem till pappa, hem till huset, hem till kyrkan. för utomstående kan det kanske låta konstigt att man kalla så många saker hemma, men så är det. jag har en hemförsamling, min kyrka, som jag varit med i sen 2005. ibland har jag tänkt gå ur, så sent som i maj så var jag säker på att jag skulle lämna kyrkan. men det blev inte så, och det är jag glad för. när jag är i kyrkan på gudstjänst, vilket inte händer så ofta, så får jag ändå alltid ladda upp mitt kärlekskonto. det finns så många härliga människor som ger så mycket kärlek. två av mina största förebilder finns i min församling, båda två vuxna, starka kvinnor. sånna som alltid säger hej, kramar om, bryr sig, ger kärlek och vet hur det är. dom vet, för vi har pratat, om det jobbiga och svåra i livet. En av dessa kvinnor var min mammas chef. den andra gjorde en intervju med mig att förlora en förälder. dom vet.
senast jag var hos pappa städade vi ur gamla kort. bokhyllan som alltid stått i vardagsrummet ska slängas, det ska renoveras och tapetseras. då hittade jag alla kort från när mamma dog. alla hälsningar från nära och kära. hjärtat värkte. jag hittade ett kort från kvinnorna i området, där det stod om Jesus och att livet inte tar slut här och nu. det är samma kvinnor som är med i min kyrka, många av dom. så för mig är att vara i kyrkan är att vara hemma. och det är kärlek.
hem ja. hem till pappa, hem till huset, hem till kyrkan. för utomstående kan det kanske låta konstigt att man kalla så många saker hemma, men så är det. jag har en hemförsamling, min kyrka, som jag varit med i sen 2005. ibland har jag tänkt gå ur, så sent som i maj så var jag säker på att jag skulle lämna kyrkan. men det blev inte så, och det är jag glad för. när jag är i kyrkan på gudstjänst, vilket inte händer så ofta, så får jag ändå alltid ladda upp mitt kärlekskonto. det finns så många härliga människor som ger så mycket kärlek. två av mina största förebilder finns i min församling, båda två vuxna, starka kvinnor. sånna som alltid säger hej, kramar om, bryr sig, ger kärlek och vet hur det är. dom vet, för vi har pratat, om det jobbiga och svåra i livet. En av dessa kvinnor var min mammas chef. den andra gjorde en intervju med mig att förlora en förälder. dom vet.
senast jag var hos pappa städade vi ur gamla kort. bokhyllan som alltid stått i vardagsrummet ska slängas, det ska renoveras och tapetseras. då hittade jag alla kort från när mamma dog. alla hälsningar från nära och kära. hjärtat värkte. jag hittade ett kort från kvinnorna i området, där det stod om Jesus och att livet inte tar slut här och nu. det är samma kvinnor som är med i min kyrka, många av dom. så för mig är att vara i kyrkan är att vara hemma. och det är kärlek.
fullt ös.
om förra veckan bara var mysa och umgås är denna vecka jobb och jobb och skola.
blev inringd igår och fick jobba 8 timmar, och blev tillfrågad om att ta två kvällar till och sedan helgen. men det funkar ju inte, eftersom planen för helgen är instruktörskurs, tanken är att jag ska bli vattengympainstruktör. Och imorgon fyller ledaren för Johnssonligan år, och detta ska firas med sista salsalektionen och skrattfest. förhoppningsvis bara uppvärmning inför salsafest ute i helgen. sedan på fredag blir det ännu en jobbintervju, eftersom jag fortfarande inte fått besked från stället jag var på i förra veckan eller något från mitt "vanliga" jobb. men nästa vecka ska jag få ta en halvtid, jobba 20 timmar totalt, sedan kanske mera, man kunde inte lova nåt. åh, ja just ja, och så är det ju skola med obligatoriskt seminarium på torsdag och inlämnande av examinationsuppgift för momentet nästa onsdag. fult ös, och plöstligt känns det lite som när man bodde långt bort och hade ungdomsledarjobb och alla kvällar och dagar skulle fyllas med roliga saker. för allt är ju roligt, än så länge.
så min enda egna kväll i veckan var ikväll, välspenderad på IKSU med lite dans och balans. och snart kommer vicce hem och då blir det varmamackor och soffläge. välspenderat.
blev inringd igår och fick jobba 8 timmar, och blev tillfrågad om att ta två kvällar till och sedan helgen. men det funkar ju inte, eftersom planen för helgen är instruktörskurs, tanken är att jag ska bli vattengympainstruktör. Och imorgon fyller ledaren för Johnssonligan år, och detta ska firas med sista salsalektionen och skrattfest. förhoppningsvis bara uppvärmning inför salsafest ute i helgen. sedan på fredag blir det ännu en jobbintervju, eftersom jag fortfarande inte fått besked från stället jag var på i förra veckan eller något från mitt "vanliga" jobb. men nästa vecka ska jag få ta en halvtid, jobba 20 timmar totalt, sedan kanske mera, man kunde inte lova nåt. åh, ja just ja, och så är det ju skola med obligatoriskt seminarium på torsdag och inlämnande av examinationsuppgift för momentet nästa onsdag. fult ös, och plöstligt känns det lite som när man bodde långt bort och hade ungdomsledarjobb och alla kvällar och dagar skulle fyllas med roliga saker. för allt är ju roligt, än så länge.
så min enda egna kväll i veckan var ikväll, välspenderad på IKSU med lite dans och balans. och snart kommer vicce hem och då blir det varmamackor och soffläge. välspenderat.
vackert
har städat hela lägenheten (vicce har domarutbildning) och sitter med en kopp kaffe, en bit marabou dark orange och tar igen melodikrysset, livet är rätt så härligt just nu.
umgånge har prioriterats i veckan, en lång fikastund med en vän sen för alltid, stadstur och presentshopping och fika, fikamys på caféstation med gamm-grannen, och lets dance igår hos världens bästa carro. och ikväll åker vi hem till pappa för att äta middag, och sen kasnke, för tredje gången i veckan umgås med fru och herr fransson. eller bara papi.
vackert, det är vad livet är ibland. och just nu. och förhoppningsvis en stund till.
umgånge har prioriterats i veckan, en lång fikastund med en vän sen för alltid, stadstur och presentshopping och fika, fikamys på caféstation med gamm-grannen, och lets dance igår hos världens bästa carro. och ikväll åker vi hem till pappa för att äta middag, och sen kasnke, för tredje gången i veckan umgås med fru och herr fransson. eller bara papi.
vackert, det är vad livet är ibland. och just nu. och förhoppningsvis en stund till.
trötter
idag, efter 6 timmars skola kom jag hem, drog ner rullgardinen och lade mig i sängen och försökte sova. efter sisådär 15 minuter kom victor hem och jag gav upp sömn-drömmen och tömde istället mitt hjärta (och hjärna) i ett gråtkalas. när jag kände att det var dags att sluta snyfta (efter cirkus 40 minuter) så drog jag på mig träningskläderna. så, i spinningbyxor, svettiga sockar, sporttop och linne och såklart den obligatorska överdrgasdressen i form av en gammal men ack så skön mjukisdress började vi motarbeta demonerna och koka palt. det hjälpte. och det var konstruktivt. vilken grej.
fasligt trött är jag. nästan jämt. de senaste månaderna har jag ätit rosenrot för att hitta vardagsorken. nu är tabletterna slut och orken likaså. men det är ju inte så lätt heller, min kropp vill ju inte att jag ska vara frisk och pigg utan förstör min ro med ryggsmärta, stukning och evighetslånga förkylningar. så, även om tiden finns så finns inte orken. och som sagt, det är nog värst för victor. och mitt kaffekonto, som skjutit i höjden.
lördagen var en mysig ensam hemma dag med pyssel och tjejmiddag (victor hade bortamatch och kom bara hem och duschade och for på fest) , men igår hade vi en riktig sambodag. jag gjorde en supersöndagslunch, sedan blev det långprommis runt nydalasjön, sedan en snabb middag. efter middagen ner och se innebandy, city mot helsingborg, ner på stan och hälla i sig världens största wayne's kopp kaffe och sedan män som hatar kvinnor på bio. och sedan den högst efterlängtade sängen.
tröttheten ska besegras. planen är att ta igen de förlorade timmarna och hitta på något roligt att se fram emot. sagt och gjort, till helgen blir det att åka till världens bästa moster med världens bästa lillasyster och bara mysa i världens lugnaste by, kanske träffa världens bästa gravida kusin och världens sötaste kusinbarn och bara bara andas och mysa och spela kort och ta det lugnt. och sova, eftersom moster och morbror somnar klockan nio framför tvn, alla dagar i veckan.
nu har sambon gjort varma mackor, åh vad söt han är!
Bokhora?
Tisdagsmorgonenen spenderades på bästa sättet av alla möjliga, med en vän på bokrean. Jag hade förberett mig väl genom att läsa reklambladen och låtit victor kryssa i det han ville ha, så när det väl var dags så fylldes korgen väldigt snabbt! (jag skulle mycket gärna vilja lägga upp en såndär snitsig bild på hela min nya bokhög här på bloggen nu, men efter en incident på vår faddermaskerad i lördags så är det fläckar på linsen på min nya fina julklapp av victor, som inte vill försvinna, så efter många om och men och tårar och frustration ska jag lämna in den på expert och sen hoppas på att det inte blir allför dyrt att få den fixad. ifall det blir dyrt så blir det väl inga nya glasögon för mig den här våren heller. jag får fortsätta plåga mina ögon med linser 14 timmar och dygnet och trots konstanta förkylningar, eller vara blind. men så är det, livet är skit ibland.)
efter en stunds shoppande gjorde vi oss förtjänta av årets (största) semla på mekka. lika trevligt som alltid att sitta med en vän på ett café och bara prata, och sedan avbeta alla världsproblemen på väg till skolan. när vi nått vårt mål bestämde vi oss för att göra en lista på "klsassiker", dvs böcker som man "borde" men kanske också behöver läsa. har ni några tips på böcker "som man bara måste läsa!"?
annars då? jag är sjuk, igen. inte i ryggen eller foten utan en tvättäkta förkylning. och ja, det är minst lika jobbigt för victor som det är för mig, eftersom jag har lätt mano-depressiva tendenser när jag inte är frisk. ("varför straffar gud mig på det här viset?") i söndags var jag sugen på choklad så jag bad honom handla, men sen när han kom hem med fel sort "den andra var slut" (han köpte malteser istället för krisp) så blev jag så sur att jag vägrade äta den. mog1, som min syster skulle ha sagt. korkat, anser nog dom flesta.
sambon says
victor: varför är det än bild på mig på din blogg?
jag: men du är ju huvudpersonen i mitt liv!
men nu är han sådär jättedeppig som bara jag brukar bli så jag ska nog försöka proppa honom full med choklad och sen se till att han somnar i soffan. det brukar lösa det mesta.
jag: men du är ju huvudpersonen i mitt liv!
men nu är han sådär jättedeppig som bara jag brukar bli så jag ska nog försöka proppa honom full med choklad och sen se till att han somnar i soffan. det brukar lösa det mesta.
fast ändå
saker blir ju inte alltid som man tänkt sig. min vän kastade in handduken på prommis ikväll, då termometern fortfarande visar på -25. istället blev det credo, inte alls vad jag hade tänkt eller trodde mig behöva. men ändå, det gjorde gott. plötsligt var jag inte ensam längre. inte den enda som tänkte som jag gör eller känner som jag gör eller tycker som jag gör. vi var flera. och det var det som behövdes. och sen dess har jag tänkt på en fin bön jag fick lära mig under min tid som scoutledare:
Käre far i himmelen,
tack att jag finns till.
Hjälp mig leva riktigt
och göra det du vill.
Lär oss här på jorden
tycka om varann,
låt oss få en framtid
skyddad av din hand
amen.
Käre far i himmelen,
tack att jag finns till.
Hjälp mig leva riktigt
och göra det du vill.
Lär oss här på jorden
tycka om varann,
låt oss få en framtid
skyddad av din hand
amen.
tisdagskyla
i morse skulle jag och sambon åka och veckohandla på maxi. klockan halv nio fick jag honom att krypa ur täcket och ner i täckbyxorna, termometern visade på -23.9. när vi byltat på oss så att vi var mänskliga mischelingubbar och promenerat hela vägen till parkeringen, så vägrar såklart bilen att starta. så vi fick vända på våra klacka och glatt promenera till mariehem istället. jag var nöjd, men inte victor. men efteråt blev det mysfrukost med kokta äggmackor och the. nu ska jag skicka iväg victor till skolan, så han börjar tentaplugga nån gång!
på tal om tidigare inlägg så ringde faktiskt en gammal vän igår, efter att jag ringt henne i söndags. så ikväll blir det en kall långprommis och fika tillsammans! se, det är kanske bättre att träffas än att höras, då kan man ju faktiskt få fika!
på tal om tidigare inlägg så ringde faktiskt en gammal vän igår, efter att jag ringt henne i söndags. så ikväll blir det en kall långprommis och fika tillsammans! se, det är kanske bättre att träffas än att höras, då kan man ju faktiskt få fika!
måndagsvännerstelefonfundering
jag som trodde att studentlivet var något ansträngande känner mej hel-lurad. Ännu en ledig dag, en måndag utan några viktiga saker att göra, därför nedbäddad i soffan med den fantastiska tusen strålande solar. ute skiner vårsolen, himlen är klarblå och det är bara ett tiotal grader kallt.
jag har sugit på en karamell i snart en vecka. karamellen handlar om vänskap, och telefoner. efter ett härligt salsapass blev det musikquiz på en pub, och samtal med nya personer. om vänskap, och att ringa till varandra. en av tjejerna vid bordet hävdade om att hon inte ringde sina vänner regelbundet så skulle hon ju inte ha några vänner kvar. och jag funderade. jag ringer ju aldrig till mina vänner. jag började i den gamla vanliga änden, genom att bortförklara mitt beteende. jag träffar dem hellre. om jag någon gång ringer, så är det för att bestämma tid och plats och för att umgås. och jag är uppvuxen på ett ställa där man knappt behövt ringa till varandra. man gick över och hälsade på, satt och fikade och såg på tv i några timmar, och gick sedan hem. och tack vare lagidrott har man alltid träffat flera av sina vänner hyfsat regelbundet, och genom kyrkan och fredagkvällar i ungdomslokalen visste man vart folk var, och där såg man till att vara. men jag ringer ju faktiskt vissa. min moster och pappa, bara för att prata. ibland en vän, för att det var så länge sen vi sågs. men oftast handlar ju samtal om att man behöver något. inte bara prata av sig, utan man vill veta något, eller ordna något. genom jobben har det ju varit sådana samtal, dom där måste-samtalen som man drog sig för att göra. och det kanske är dom som har färgat av sig. för var jag verkligen lika dålig förut? jo. kanske. jag kanske alltid har tyckt att det varit jobbigt. men till saken hör ju att jag har någon runt mig hela tiden som jag pratar med. och innan vi blev sambos pratade vi inte särskilt mycket i telefon, ibland kunde det ta nästan en vecka innan vi hördes. men det är ju opraktiskt, som sagt. att inte ringa vänner som man inte träffar. alla som flyttar iväg, eller som när jag själv flyttade långt bort. för det rinner ju ut i sanden. men jag har nog alltid tänkt att om det väl är viktigt, så kämpar man. och är det riktiga vänner, så växer man tillbaka även om man inte pratar på ett tag. men jag ska nog försöka bli bättre på att bara ringa ändå, bara för att testa. kanske det är värt ett försök.
jag har sugit på en karamell i snart en vecka. karamellen handlar om vänskap, och telefoner. efter ett härligt salsapass blev det musikquiz på en pub, och samtal med nya personer. om vänskap, och att ringa till varandra. en av tjejerna vid bordet hävdade om att hon inte ringde sina vänner regelbundet så skulle hon ju inte ha några vänner kvar. och jag funderade. jag ringer ju aldrig till mina vänner. jag började i den gamla vanliga änden, genom att bortförklara mitt beteende. jag träffar dem hellre. om jag någon gång ringer, så är det för att bestämma tid och plats och för att umgås. och jag är uppvuxen på ett ställa där man knappt behövt ringa till varandra. man gick över och hälsade på, satt och fikade och såg på tv i några timmar, och gick sedan hem. och tack vare lagidrott har man alltid träffat flera av sina vänner hyfsat regelbundet, och genom kyrkan och fredagkvällar i ungdomslokalen visste man vart folk var, och där såg man till att vara. men jag ringer ju faktiskt vissa. min moster och pappa, bara för att prata. ibland en vän, för att det var så länge sen vi sågs. men oftast handlar ju samtal om att man behöver något. inte bara prata av sig, utan man vill veta något, eller ordna något. genom jobben har det ju varit sådana samtal, dom där måste-samtalen som man drog sig för att göra. och det kanske är dom som har färgat av sig. för var jag verkligen lika dålig förut? jo. kanske. jag kanske alltid har tyckt att det varit jobbigt. men till saken hör ju att jag har någon runt mig hela tiden som jag pratar med. och innan vi blev sambos pratade vi inte särskilt mycket i telefon, ibland kunde det ta nästan en vecka innan vi hördes. men det är ju opraktiskt, som sagt. att inte ringa vänner som man inte träffar. alla som flyttar iväg, eller som när jag själv flyttade långt bort. för det rinner ju ut i sanden. men jag har nog alltid tänkt att om det väl är viktigt, så kämpar man. och är det riktiga vänner, så växer man tillbaka även om man inte pratar på ett tag. men jag ska nog försöka bli bättre på att bara ringa ändå, bara för att testa. kanske det är värt ett försök.
