sambo med vico

åh, fantastiska vår, äntligen är du här! vi har verkligen saknat dig.

rätt så härligt är det att sitta ute på balkongen och äta middag eller läsa. och att kunna gå ut och hänga jackan på axeln. examinationsuppgiften är färdig och inlämmnad, nästa kurs startar på måndag och imorgonkväll jobbar jag mitt sista vik-pass, vilket känns fantastiskt skönt de med!

ikväll blir det inte att stå och huttra framför en stor eld och umgås med överförfriskade vuxna människor, utan en middag på olles tillsammans med emma, lisa och felle och sedan Big Comedy. sedan blir det att köra hem barnen och sova hos pappa i huset. imorgon hoppas vi på riktigt härligt solarväder, så vi kan ligga på altanen och ha det härligt. och träffa kära vänner, och fika. och träffa kära grannar och fira försenade födelsedagar. och sen på lördag blir det förhopppningsvis lite mer sol, lite mer utomhus och lite mer vår, och kanske salsafest. härligt härligt

nu är hela helgen slut. vicce har hoppat in i duschen efter träningsmatch. idag städade vi, tog en prommis och åt glass i solskenet, hälsade på bror och hans sambo och fick lite chokladkaka, tog med oss lillasyster hem till lägenheten och lät henne laga mat åt oss. så vi har umgåtts, på riktigt i helgen. när finporslinet dukades fram på storerbrors nya utemöbler fick jag lite kyrkfika-känsla. eller söndagsmiddag med familjen i kristna kretsar, då man är uppklädd och trevlig och pratar om bra saker. vi var i alla fall trevliga.

egentigen skulle jag ha läst idag, kommit ikapp med skolarbetet eftersom jag ska jobba imorgon, men att prata och äta är så mycket roligare. och se på tv. och surfa på datorn. och fika med vicce. och...

vilken härlig dag. sitter och äter frukost vid datorn och blickar ut över snödrivor som håller på att smälta bort. nu är det äntligen helg. riktig helg, ledig helg. och om en halvtimme ska jag pysa iväg till ålidhems idtrosshall och spela innebandy med klassen hela dagen, turnering mot programmets alla terminer. sen blir det prisutdelning och utekväll tillsammans. sambon ska jobba på TV-sända ersboda - IFK göteborg, och sedan på innebandymiddag och innebandyfest på Olles. vilken fantastisk sport-dag idag!

(ps, visst var samuel ljungbladh fantastisk på så ska det låt igår?)

egentligen borde de flinka fingrarna spela så vackert över tangentbordet, strömmande för att hitta just de rätta formuleringarna, de korrekta referenshänvisningarna och de genomtänkta analyserna. men icke. skrivkramp. för när uppgifter är så stora att de knappt gå att förstå, eller så konstigt begränsade, så infinner sig omotivationen som ett brev på posten. och här sitter man, instängd på UB, med en avsalnad kopp kaffe, en längtan ut till solen och 8,5 sidor kvar att skriva.

men jag hittade just den här fantastiska bilden, enjoy!

när jag var liten och man var hos farfar, eller i slutet då farfar bara var hos oss, så hände nånting mystiskt. från att ha vaknat upp varje dag och sagt hej eller i som mest god morgon byttes hela familjens vokabulär ut och istället sade man morron. det kan ju tyckas lite dumt, vi vet ju alla att det är morgon och därför har vi stigit upp. men det avr något trollbindande med ordet. det bara låg på tungan och ville ut när man mötte farfar i dörröpningen till köket. man ville bli som farfar, man ville hedra honom med hans språk, hans uttryck. så nu vill jag minnas honom genom att hälsa morron till er alla!

jag och victor har nog inte varit sambos den senaste tiden. vi har i alla fall inte bott tillsammans. sen jag började jobba har det varit ett evigt pendlande, packande, tidiga mornar och lite tid över. igår blev vi sambos igen. vi gick och handlade tillsammas, lagade mat tillsammans (han vid spisen, jag vid datorn) och såg film tillsammans. sedan som en klubbad säl ner i sängen, ännu en icke-sovmorgon för mig idag, som ni anar. men imorgon, imorgon så är det inga lektioner, grupparbeten, jobb eller tidiga möten. imorgon börjar friheten med examinationsuppgifts-ångest. eller förresten, den har jag redan tjuvstartat på.  och det är ju inte bara mitt och victors förhållande som drabbats den senaste tiden, så idag ska jag försöka ta igen så mycket som möjligt på en middagsdejt med en kär vän.

jag vet. jag skämms. förlåt förlåt förlåt. jag lovar att jag ska bättra mig. men till mitt försvar måste jag säga att jag har haft så himla roligt den senaste tiden att det faktiskt är svårt att ta sig några minuter för att diktera ihop något vackert. men jag lever och mår och ikväll ska jag på ett gemensamt 56 års kalas, varav jag fyller 28 år (om man snittar, vilket låter fantastiskt trevligt och lika gammalt som jag känner mig just nu.) och kjell får också fylla angenäma 28, fastän han passerat den ålderna för ett tag sedagn. nåja, det blir i alla fall lasagnemys och kladdkaka med klassen, och sen iväg för att jobba imorgon. och jag lovar, på heders, att jag ska bli bättre och intressant och snyggare.