sambo med vico

när jag var liten och man var hos farfar, eller i slutet då farfar bara var hos oss, så hände nånting mystiskt. från att ha vaknat upp varje dag och sagt hej eller i som mest god morgon byttes hela familjens vokabulär ut och istället sade man morron. det kan ju tyckas lite dumt, vi vet ju alla att det är morgon och därför har vi stigit upp. men det avr något trollbindande med ordet. det bara låg på tungan och ville ut när man mötte farfar i dörröpningen till köket. man ville bli som farfar, man ville hedra honom med hans språk, hans uttryck. så nu vill jag minnas honom genom att hälsa morron till er alla!

jag och victor har nog inte varit sambos den senaste tiden. vi har i alla fall inte bott tillsammans. sen jag började jobba har det varit ett evigt pendlande, packande, tidiga mornar och lite tid över. igår blev vi sambos igen. vi gick och handlade tillsammas, lagade mat tillsammans (han vid spisen, jag vid datorn) och såg film tillsammans. sedan som en klubbad säl ner i sängen, ännu en icke-sovmorgon för mig idag, som ni anar. men imorgon, imorgon så är det inga lektioner, grupparbeten, jobb eller tidiga möten. imorgon börjar friheten med examinationsuppgifts-ångest. eller förresten, den har jag redan tjuvstartat på.  och det är ju inte bara mitt och victors förhållande som drabbats den senaste tiden, så idag ska jag försöka ta igen så mycket som möjligt på en middagsdejt med en kär vän.