sambo med vico

egentligen borde de flinka fingrarna spela så vackert över tangentbordet, strömmande för att hitta just de rätta formuleringarna, de korrekta referenshänvisningarna och de genomtänkta analyserna. men icke. skrivkramp. för när uppgifter är så stora att de knappt gå att förstå, eller så konstigt begränsade, så infinner sig omotivationen som ett brev på posten. och här sitter man, instängd på UB, med en avsalnad kopp kaffe, en längtan ut till solen och 8,5 sidor kvar att skriva.

men jag hittade just den här fantastiska bilden, enjoy!