ensam (hemma)
ensam hemma, för ovanlighetens skull. sambon har match ikväll, som började halv nio. snart kommer han nog att ramla in i lägenheten, svettig och förhoppningsvis nöjd. förhoppningsvis har jag inte somnat då.
en riktig gemenskapskväll blev det ikväll. mitt gamla projekt från i höstas, att hitta en kristen gemenskap, har dragit igång igen. ikväll var det mingel och tårtbakar-tävling med Credo, vilket var trevligt. Många nya-, gamla- och nygamla bekantskaper. många tillfälligheter som fanns med. jag träffade en tjej, som var väldigt trevlig, och som i höstas gick på just den folhögskola och linje som jag kom in på. hon berättade om att det fanns någon tjej som var från Umeå som skulle ha börjat, men gjorde inte det, det var tydligen jag. sen så träffade jag, hör och häpna, en släkting! det räcker inte med att jag har så många kusiner att jag knappt håller ordning, nu börjar tremenningar och fyrmenningar dyka upp här och var. och den sidan av mig som jag sällan släpper fram, den smyger sig på. på tungan ligger orden, "jag är hennes dotter. du vet, hon som dog".
ibland så tänker man tillbaka på allt som hänt, och alla beslut man tog, och det man valde bort. jag valde inte att gå på den där bibelskolan, inte den andra heller som jag ahde sökt. istället hade jag turen att få jobba, och sen halkade jag in på min utbildning, tänk vad mycket som varit annorlunda om man valt på nåt annat sätt. undra vart man hade hamnat då? men jag är nöjd med att vara precis där jag är just nu.
visst saknar jag vissa saker. jag saknar friheten och glädjen och värmen. jag saknar alla som jag förut hade mycket närmare, som jag förr hade så mycket bättre kontakt med. att jag hade bättre kontakt med mig själv, och med Gud. saknar allt man inte gjorde. och så saknar jag henne. ibland så mycket att jag inte vet vad jag ska göra.
ibland saknar jag att ha en mamma, men nu, nu saknar jag min mamma. den personen som skulle vara min och mina syskons knytpunkt i livet. den där "någon" som man aldrig haft. den där någon som man aldrig fått kalla sin egen.
en mamma, som alla andra har, att kunna ringa till och prata med. att berätta allting för; hur glad jag är för pappas nya arbetsuppgifter, hur fin min brors lägenhet är, hur det går med ordningen här hemma, att victor är JÄTTESEG på att diska och att jag är lite sur på min syster för att hon inte lämnat igen mitt linne. att få berätta vad som händer, att få höra att jag gör rätt (och kanske fel), att vi har dete fint i lägenheten, att jag är duktig, att få säga till henne att idag, på kyrkan, var det en tjej som hette samma sak som hon. jag saknar hennes åsikter, hennes ord, hennes tyckande, hennes kärlek och hennes kraft.
hon fattas mig. hon fattas oss.
en riktig gemenskapskväll blev det ikväll. mitt gamla projekt från i höstas, att hitta en kristen gemenskap, har dragit igång igen. ikväll var det mingel och tårtbakar-tävling med Credo, vilket var trevligt. Många nya-, gamla- och nygamla bekantskaper. många tillfälligheter som fanns med. jag träffade en tjej, som var väldigt trevlig, och som i höstas gick på just den folhögskola och linje som jag kom in på. hon berättade om att det fanns någon tjej som var från Umeå som skulle ha börjat, men gjorde inte det, det var tydligen jag. sen så träffade jag, hör och häpna, en släkting! det räcker inte med att jag har så många kusiner att jag knappt håller ordning, nu börjar tremenningar och fyrmenningar dyka upp här och var. och den sidan av mig som jag sällan släpper fram, den smyger sig på. på tungan ligger orden, "jag är hennes dotter. du vet, hon som dog".
ibland så tänker man tillbaka på allt som hänt, och alla beslut man tog, och det man valde bort. jag valde inte att gå på den där bibelskolan, inte den andra heller som jag ahde sökt. istället hade jag turen att få jobba, och sen halkade jag in på min utbildning, tänk vad mycket som varit annorlunda om man valt på nåt annat sätt. undra vart man hade hamnat då? men jag är nöjd med att vara precis där jag är just nu.
visst saknar jag vissa saker. jag saknar friheten och glädjen och värmen. jag saknar alla som jag förut hade mycket närmare, som jag förr hade så mycket bättre kontakt med. att jag hade bättre kontakt med mig själv, och med Gud. saknar allt man inte gjorde. och så saknar jag henne. ibland så mycket att jag inte vet vad jag ska göra.
ibland saknar jag att ha en mamma, men nu, nu saknar jag min mamma. den personen som skulle vara min och mina syskons knytpunkt i livet. den där "någon" som man aldrig haft. den där någon som man aldrig fått kalla sin egen.
en mamma, som alla andra har, att kunna ringa till och prata med. att berätta allting för; hur glad jag är för pappas nya arbetsuppgifter, hur fin min brors lägenhet är, hur det går med ordningen här hemma, att victor är JÄTTESEG på att diska och att jag är lite sur på min syster för att hon inte lämnat igen mitt linne. att få berätta vad som händer, att få höra att jag gör rätt (och kanske fel), att vi har dete fint i lägenheten, att jag är duktig, att få säga till henne att idag, på kyrkan, var det en tjej som hette samma sak som hon. jag saknar hennes åsikter, hennes ord, hennes tyckande, hennes kärlek och hennes kraft.
hon fattas mig. hon fattas oss.
Kommentarer
Trackback
