saturday light naive
vissa dagar är bra dagar. igår var en sådan. en dag då mycket, inte allt, blev riktigt bra. klockan 9 på morgonen började vi fira på skolan, för att arbetet vi håller på med kanske kommer att ge bra resultat. efter flera vändor hit och dit lyckades vi till slut få rätsida på våra problem, och lösa dem. klockan 15, då vi skulle göra helg var jag fastklistrad vi datorn och kunde inte gå hem. fast jag fick det. tragiskt men sant.
dagen fortsatte i samma spår, middag med klasskamrater, härliga samtal länge länge, sen inflyttningsfest hos grannarna, lite dans på ett pyttedansgolv och sen en promenad på 2 minuter hem till sängen.
idag är det inte riktigt sådär bra. victor har varit borta hela dagen för att spela match, och ikväll var det lagfest. totalt har han varit hemma tre timmar sen han for imorse. jag har försökt ta det lugnt, vila igen mig från veckan, och läsa lite. försöker utmana mig själv, började läsa en Stephen King bok idag; Drömfångare.
jag är lättskrämd. jag kan inte se skräckfilm för jag blir sådär hysteriskt rädd. Har jag genomlidit någon så får jag mardrömmar. går jag på en mörk stig (vägen hem från ICA på kvällen) så ser jag skuggor överallt och måste kolla mig över axeln. jag är rädd för många saker, att spy (jag tror att jag kan dö, kvävas av mina egna spyor), nålar och blod (jag blir svimfärdig) höjder (jag kan inte ens gunga högt) häxor och monster och barn (okej inte alla barn, men japanska barn) och andra läskiga skräckfilmsattribut. Dom senaste nätterna har jag haft mardrömmar, eller vaknat och trott att jag sett någon i sovrummet. då har jag väckt victor, eller bara krupit upp mot honom och flämtat. En kväll skulle jag somna själv men blev rädd för att jag trodde det var någon i rummet, så jag tände lampan och somnade med den på.
idag, trots att det var dag och ljust ute trodde jag ändå att det var något i lägenhetn när jag låg och läste skräckmästarens bok. jag låg bara paralyserad i soffan. rädd för ett dagsmonster. vuxna mogna jag.
ikväll blir det därför ingen läsning. det blir nog house-maraton, lagomt ensamhetsnöje. (men jag kommer att blunda då dom skär i människor). inatt kommer jag att sova med lampan tänd, väntandes på den som, just nu ialla fall, är världens bästa sambo.
dagen fortsatte i samma spår, middag med klasskamrater, härliga samtal länge länge, sen inflyttningsfest hos grannarna, lite dans på ett pyttedansgolv och sen en promenad på 2 minuter hem till sängen.
idag är det inte riktigt sådär bra. victor har varit borta hela dagen för att spela match, och ikväll var det lagfest. totalt har han varit hemma tre timmar sen han for imorse. jag har försökt ta det lugnt, vila igen mig från veckan, och läsa lite. försöker utmana mig själv, började läsa en Stephen King bok idag; Drömfångare.
jag är lättskrämd. jag kan inte se skräckfilm för jag blir sådär hysteriskt rädd. Har jag genomlidit någon så får jag mardrömmar. går jag på en mörk stig (vägen hem från ICA på kvällen) så ser jag skuggor överallt och måste kolla mig över axeln. jag är rädd för många saker, att spy (jag tror att jag kan dö, kvävas av mina egna spyor), nålar och blod (jag blir svimfärdig) höjder (jag kan inte ens gunga högt) häxor och monster och barn (okej inte alla barn, men japanska barn) och andra läskiga skräckfilmsattribut. Dom senaste nätterna har jag haft mardrömmar, eller vaknat och trott att jag sett någon i sovrummet. då har jag väckt victor, eller bara krupit upp mot honom och flämtat. En kväll skulle jag somna själv men blev rädd för att jag trodde det var någon i rummet, så jag tände lampan och somnade med den på.
idag, trots att det var dag och ljust ute trodde jag ändå att det var något i lägenhetn när jag låg och läste skräckmästarens bok. jag låg bara paralyserad i soffan. rädd för ett dagsmonster. vuxna mogna jag.
ikväll blir det därför ingen läsning. det blir nog house-maraton, lagomt ensamhetsnöje. (men jag kommer att blunda då dom skär i människor). inatt kommer jag att sova med lampan tänd, väntandes på den som, just nu ialla fall, är världens bästa sambo.
Kommentarer
Trackback
