håller vi på att bli gamla?
big comedy var sjukt bra. vi hade alla ont i kinderna när vi åkte hem, ni vet, som när man har lett för mycket. och gamla kände vi oss när vi klockan 23.00 på valborgsmässoafton alla låg i sängen. så utvilade och glada på fredagsmorgon satt vi ute i solen och åt frukost, skön såndär utlands-känsla. efter det blev det lite hemma-jobb; vi hjälpte pappa att bära ut gamla kyl och frys och bära in och omorganisera nya kyl och frys, och lite borta-jobb; mitt sista pass på äldreboendet. dessutom blev det fika i solen med vänner och kvällsamtal i huset med med sib och linn. på lördagen krattade vi lite, utnyttjade pappa för att få vara ute och göra lite praktiska saker. han låg inne och såg på tv hela dagen, febrig och hemsk. så då var vi lite gamla, eller i alla fall vuxna för vi hade arbetshandskar på oss. på kvällen blev det lite tv-tittande med herr och fru fransson, och sen bar det av på salsafest! det kändes lite konstigt, väldigt ungt, att gå ut klockan 22 när man lika gärna kunde ha legat i sängen, eller i soffan, och sovit. det bästa på salsafesten var en dansuppvisning som några dansare från luleå visade upp. jag och jelle tittade på varandra och bestämde att nu blir det att börja träna igen! pardans ger också vuxenpoäng. igår blev det lite hemmastök i lägenheten, storhandlade, bakade bröd, kokade sylt och stekte leverbiff.
men helgens absoluta topp måste ha varit då vi slötittade på tv på lördagkväll, och jag känner igen barnen i "vi i femman" aja, tänker jag "barn ser faktiskt ganska lika ut" men när dom öppnar munnen så hör jag dialekten, det är mina gamla scoutbarn! en himla stolt scoutfröken sitter därmed klistrad framför tv'n, hejjar och hoppas och ler, och påminner pappa och vicce när dom börjar klaga om att "det är fakiskt mina gamla scouter, och han också!". då kände jag mig stolt, typ mormorstolt som klipper ut minsta sak i tidningen när barnbarnen är med.
men helgens absoluta topp måste ha varit då vi slötittade på tv på lördagkväll, och jag känner igen barnen i "vi i femman" aja, tänker jag "barn ser faktiskt ganska lika ut" men när dom öppnar munnen så hör jag dialekten, det är mina gamla scoutbarn! en himla stolt scoutfröken sitter därmed klistrad framför tv'n, hejjar och hoppas och ler, och påminner pappa och vicce när dom börjar klaga om att "det är fakiskt mina gamla scouter, och han också!". då kände jag mig stolt, typ mormorstolt som klipper ut minsta sak i tidningen när barnbarnen är med.
Kommentarer
Trackback