att inte göra
jag har lyckats med det igen. och det är så ofatbbart skickligt att jag tänker göra en lista på vad man ska göra om man vill ha ont i kroppen:
Vrid ditt knä och slit av korsbandet. Detta görs enklast om du står med tyngden på det benet och sedan försöker vrida runt utåt (dvs vänster knä och motsol, så att du sedan faller på höften när du slår i backen). jag har även hört att du kan lyckas ta båda benen samtidigt om du åker snowboard, men det är inget jag vågar lova, du behöver nog ha talang för att lyckas med det. har man inte talang så testar man innebandy. Gör du rätt kommer du att känna hur det klickar till i knäet, sedan kommer smärtan och vóila, du har ett knä som inte går att stödja på på en vecka och inte går att belasta på ett halvår. vill du av någon underlig anledning spela innebandy igen kommer detta ta 1,5 år ; rehabträning, en operation, rehabträning ikväll. Att vara hemma och gå sjuksriven (haha, ordvits) är himla bra för psyket också, testa!
Träna spinning när du är förkyld. Att första gången man testar på spinning görs dagen efter en lång löparrunda i regnet då man känner sig lite krasslig med halsont och näsrinna är en annan upplevelse. först känns det bra, dagen efter svimmar du på väg upp från sängen, på vårdcentralen får du pencillin (typ samma som du fick på knäoperationen, den tål du ju!) och diagnosen halsfluss. Detta går att kombinera med ovanstående skada, då försenar du din comeback med två veckor.
sneställ ditt bäcken. Hur man lyckas med denna bravur är ännu oklart. kanske genom att ramla, snebelasta eller gå på Core Controll (speciellt träningsprogram med stabilitetsträning för bålet). Från början känns det lite ömt i ryggen, sen går det över. efter två månader börjar ryggen att värka så mycket att du inte kan ställa dig upp från soffan utan hjälp, och när du ska böja dig ner för att ta på strumporna kommer ögonen att tåras. till slut börjar smärtan växa ner i låret och vaden och du orkar knappt cykla till skolan. men detta kan lösas! du ringer till vårdcentralen och får träffa en sjukgymnast, gärna någon som ser ut som magnus samuelsson. sedan kommer denne magnus att bryta i din rygg (på sjukhusspråk: massera) och sedan vrida bäckenet rätt. men, är du som jag och tycker att smärta är fantastiskt så testar du att ramla med cykeln på väg hem från vårdcentralen och slå bäckenet snett på något annat spännande sätt, så kan du räkna med ännu en vecka av smärta!
stuka foten (NY). Känns livet alltför enkelt och bra? då är fotleder mitt svar. ett effektivt sätt är att träna gruppass på step-bräda (såklart på högsta inställningen, mest fallhöjd) när passet nästan är slut så hänger huvudet inte alltid med, och då smäller det bara till! en snedsteg på brädan, ramla till med foten och sätt i den så att foten bryts inåt. du kommer att känna när du gjort rätt. För bästa effekten står du långt fram i salen så att instruktören ser dig och hon springer ner från scenen för att hjälpa dig linda foten direkt, så alla passdeltagare som inte ligger på golvet i smärta istället börjar irra runt och inte veta vad dom ska göra. Sedan får sambon gå ut i snöstormen, leta redan på bilen, lyckas starta den med lite hjälp från en förbigående, hämta upp dig och köra alla 150 meter hem till dörren. Linda foten och lägg den i högläge, obs! i kombination kommer tårna att bli blåa och hela foten börja sticka efter ett tag. linda upp efter 30-40 minuter, låt blodet (känseln) komma tillbaka och linda om igen. repetera. tryck till på foten, lägg gärna något hårt när du lindar, börjar du gråta och vråla av smärta har du gjort rätt. och det bästa av allt? enligt sambons idrottskadelexikon (välanvänt i hushållet kan jag lova!) kan tiden innan man är fullt återställd vara 3 till 12 månader!
ibland är livet fantastiskt. idag är det inte så himla bra. dom ringde i morse från jobbet och frågade om jag kunde jobba heldag. vad är chansen? "får jag jobba med kryckor?" kanske inte det lättaste när man ska hjälpa folk i rullstol.
och det är inte så enkelt att ha ont. det är jobbigt, på riktigt. alla mina skadeperioder har blivit riktigt påfrestande för både mig och min familj. som tur är victor van nu, han vet att ibland så rinner tårarna bara, och det finns inget han kan göra förutom att stanna kvar. dessutom får han ju testa allt han lärt sig i skolan på mig, slå upp skador och försöka behandla, han får vara den duktiga, den som drar lasset framåt. jag får vara den som sitter (ligger) i soffan och får maten serverad. och det funkar ju.
Vrid ditt knä och slit av korsbandet. Detta görs enklast om du står med tyngden på det benet och sedan försöker vrida runt utåt (dvs vänster knä och motsol, så att du sedan faller på höften när du slår i backen). jag har även hört att du kan lyckas ta båda benen samtidigt om du åker snowboard, men det är inget jag vågar lova, du behöver nog ha talang för att lyckas med det. har man inte talang så testar man innebandy. Gör du rätt kommer du att känna hur det klickar till i knäet, sedan kommer smärtan och vóila, du har ett knä som inte går att stödja på på en vecka och inte går att belasta på ett halvår. vill du av någon underlig anledning spela innebandy igen kommer detta ta 1,5 år ; rehabträning, en operation, rehabträning ikväll. Att vara hemma och gå sjuksriven (haha, ordvits) är himla bra för psyket också, testa!
Träna spinning när du är förkyld. Att första gången man testar på spinning görs dagen efter en lång löparrunda i regnet då man känner sig lite krasslig med halsont och näsrinna är en annan upplevelse. först känns det bra, dagen efter svimmar du på väg upp från sängen, på vårdcentralen får du pencillin (typ samma som du fick på knäoperationen, den tål du ju!) och diagnosen halsfluss. Detta går att kombinera med ovanstående skada, då försenar du din comeback med två veckor.
sneställ ditt bäcken. Hur man lyckas med denna bravur är ännu oklart. kanske genom att ramla, snebelasta eller gå på Core Controll (speciellt träningsprogram med stabilitetsträning för bålet). Från början känns det lite ömt i ryggen, sen går det över. efter två månader börjar ryggen att värka så mycket att du inte kan ställa dig upp från soffan utan hjälp, och när du ska böja dig ner för att ta på strumporna kommer ögonen att tåras. till slut börjar smärtan växa ner i låret och vaden och du orkar knappt cykla till skolan. men detta kan lösas! du ringer till vårdcentralen och får träffa en sjukgymnast, gärna någon som ser ut som magnus samuelsson. sedan kommer denne magnus att bryta i din rygg (på sjukhusspråk: massera) och sedan vrida bäckenet rätt. men, är du som jag och tycker att smärta är fantastiskt så testar du att ramla med cykeln på väg hem från vårdcentralen och slå bäckenet snett på något annat spännande sätt, så kan du räkna med ännu en vecka av smärta!
stuka foten (NY). Känns livet alltför enkelt och bra? då är fotleder mitt svar. ett effektivt sätt är att träna gruppass på step-bräda (såklart på högsta inställningen, mest fallhöjd) när passet nästan är slut så hänger huvudet inte alltid med, och då smäller det bara till! en snedsteg på brädan, ramla till med foten och sätt i den så att foten bryts inåt. du kommer att känna när du gjort rätt. För bästa effekten står du långt fram i salen så att instruktören ser dig och hon springer ner från scenen för att hjälpa dig linda foten direkt, så alla passdeltagare som inte ligger på golvet i smärta istället börjar irra runt och inte veta vad dom ska göra. Sedan får sambon gå ut i snöstormen, leta redan på bilen, lyckas starta den med lite hjälp från en förbigående, hämta upp dig och köra alla 150 meter hem till dörren. Linda foten och lägg den i högläge, obs! i kombination kommer tårna att bli blåa och hela foten börja sticka efter ett tag. linda upp efter 30-40 minuter, låt blodet (känseln) komma tillbaka och linda om igen. repetera. tryck till på foten, lägg gärna något hårt när du lindar, börjar du gråta och vråla av smärta har du gjort rätt. och det bästa av allt? enligt sambons idrottskadelexikon (välanvänt i hushållet kan jag lova!) kan tiden innan man är fullt återställd vara 3 till 12 månader!
ibland är livet fantastiskt. idag är det inte så himla bra. dom ringde i morse från jobbet och frågade om jag kunde jobba heldag. vad är chansen? "får jag jobba med kryckor?" kanske inte det lättaste när man ska hjälpa folk i rullstol.
och det är inte så enkelt att ha ont. det är jobbigt, på riktigt. alla mina skadeperioder har blivit riktigt påfrestande för både mig och min familj. som tur är victor van nu, han vet att ibland så rinner tårarna bara, och det finns inget han kan göra förutom att stanna kvar. dessutom får han ju testa allt han lärt sig i skolan på mig, slå upp skador och försöka behandla, han får vara den duktiga, den som drar lasset framåt. jag får vara den som sitter (ligger) i soffan och får maten serverad. och det funkar ju.
Kommentarer
Trackback
