sambo med vico

"tycker du jag är cynisk?"
"ja! det är klart!"
Min vän Sofie och jag hade ett samtal igår. efter att jag har gått i ett deppsvep av plusgrader utomhus och konstant smärta så har jag letat maniskt efter det posititva i tillvaron. och sen, igår, hittade jag något annat, det cyniska. jag tror att man bahöver någon som vågar vara cynisk omkring en, någon annan än en ja-sägare. och alla vänner som har väckt mig ur dom där grå molnen och ruskat om har försvunnit. och den sidan av mig, den där bittra, kritiska, hårda personen har lagts i dvala och tagits över av den rosaskimmrande flickan som vill göra alla glada. det är hemskt. jag saknar den där hårda, för hon var himla rolig. och hon grät inte lika ofta, istället sa hon nej. och hon vill jag vara, och dom vännerna vill jag ha tillbaka. 

När man säger att man läser till psykolog är det inte alltid så att man får höra "men gud vad roligt!", utan snarare "jaha...(pinsam tystnad)... ja". Därför var det ingen högoddsare att när hela psykolgprogrammet skulle ha sin pubkväll, PSYKPUB, så skulle inga andra människor våga sig dit. och egentligen, varför skulle någon annnan vilja komma? våra skämt handlar (just nu) om att rationella beslut leder till ett irrationellt tillstånd (anser Weber, mycket spännande), ju mer vi har druckit desto mörkare blir våra samtalsämnen och kvällen är egentligen en mingelkväll för att knyta kontakter. superkul.

När jag och sofie sitter och pratar smyger en mystisk figur fram till oss och börjar prata. han är inte psykolgstudent, hävdar han, och han inleder med att säga "visste ni vilken hårfärg elvis hade egentligen?",  kul, tyckte vi, vart ska det här leda? sedan frågar han oss om han får göra ett kompistest på oss och vill veta om vi använder samma schampo. (jag=nordiskt, fjunigt, blont hår och sofie med svart, platt, asiatiskt hår), vi tittar på varandra och säger nej. efter det analyserar han vårt svar! HAN ANALYSERAR OSS. detta följs av en lång historia om han och hans FD tjej, om vad "vi har mer än skönhet", och lite allmänt om hur vi verkar vara. det sista han gör är att fråga om vi vill ha en minttablett eftersom vi sitter och äter ostkrokar (sofie för att hon är hungrig och jag för att det är gott) eftersom vi luktar dåligt av ostkrokar. då brister det, och jag säger; "vill du ha din diagnos nu?"

när han gått och vi skrattat i en kvart så berättar vi för en kompis och hon berättar att vi blivit utsatta för "the game" tydligen var det ett raggningsförsök, som enligt våra källor går ut på att man ska provocera fram ett svar hos tjejen. det är tydligen utformat av femtusen killar som aldrig haft en tjej, men tydligen har man fått för sig att det kan fungera, ändå. okej, så att alla vet DET FUNEGRAR INTE. det är skrattretande och hemskt och pinsamt.  lite underhållande dock i efterhand, men mest tragiskt. varför fattar inte killar? okej, på corona så är det slemmiga småpojkar med vita t-shirts som vill dansa nära, på Schlagerklubben är det fulla 30-åringar som tror att dom är 18 och inte kan ta ett nej och på origo, kårhuset för teknikerna och där man bara ska träffa blivande psykologer blir man utsatt för ett tragiskt spel.
jag ska tatuera in ett nej i pannan.

jag antar att ni är spända av förväntan? ja, kan tänkas. livet blir inte så mycket mer spännande är hårklippningar. När det dessutom är sanslöst fult hår som ska bort både ju oddsen triggas upp. näe, när jag satt där i stolen och hon började skära bort tofsarna var det inte minsta lilla "makeover"-tåren som föll från mina kinder. det var snarare ett hånleende, "där fick ni, era slitna toppar! så går det när man inte gör som jag vill!". jag känner mig fjorton igen, lite rebellisk. en liten makeover med personlighetsförändring som resultat.


nej, nu ska jag springa. vicce har match i obbola och jag, som är trogen supporter och hejarklack, måste hitta hallen. med mitt lokalsinne lär det ta längre tid än vad et behöver att köra dit. sen blir det hem, laga middag, vinka hejdå till victor som ska jobba hela kvällen med att sitta i garderoben, ta på mig klackisarna och gå till en klasskompis syster, där det blir fest ikväll. känns kul, att låta klackisarna, och den nya frisyren, få möta stan.

ikväll har vicce träning och det är makeoveravsnittet i topmodel, sedan en dokumentär med lars w på svt, så jag tänker inte alls förflytta mig från soffan.

makeover i lägenheten nu också när alla julsaker är borta, hur hade vi det egentligen förut? ska försöka få upp några tavlor, speciellt min afrikatavla som ramades in förra veckan.

nu är T2 och pedagogiken slut, dags för sociologi på måndag. det blir nog en helt ny upplevelse. ryktet säger dessutom att det är den här terminen man ska skaffat ett jobb eller ett fritidsintresse.

åh, för att inte glömma, imorgon är tanken att jag ska göra en makeover. bort med det gamla och in med det nya.

idag fyller min älsklingssambo 22 år. känns fasligt gammalt, men jag har en tid att vänja mig innan jag själv kliver in i nästan-vuxenvärlden. jag var först att gratta (klockan 00.00 inatt) och sedan kom ett sms från hans bror, dvs tvilling/lillebror. imorse lyckades jag, trots att mitt sunda förnuft skrek emot, kliva upp och göra frukost på sängen åt honom.



presenterna han fick av mig bestod av ett spel (kunskapsspel som heter MIG i reseformat) Jens Lapidius bok Aldrig Fucka Upp (uppföljaren till Snabba Cash), en snygg, lila, skjorta (tack lisy och emma för hjälpen med smakråd) och en vinterjacka som han själv fick välja ut på stadium. tyvärr så har sjukdomar dragit in i vårt hem, och vicce fick feber igår, annars hade vi åkt på IKSU spa på lördag för att vila upp oss och njuta för en dag. men det förtjänar vi säkert någon annan dag i framtiden.

nu väntar min kära vän David Copperfield på att jag ska försöka analysera hans liv och formulera detta på 2-3 A4, och presentera dessa i grupp i morgon. sedan tänker jag diska.  

det finns någon som är lite bättre än alla andra. han heter lars winnerbäck och i en ensam lägenhet blir han mon kompanjon. om en stund väntas gäster, bästaste carro och victor. och plötsligt är det nån som är tillbaka. hon, den där från gymnasiet som drömde sig bort i psykologdrömmar, i hemliga förälskelser, i elevrådsframsteg, i en liten lars winnerbäck t-shirt och långt blont hår.

mellandagarna spenderas med min nyvunna bästa vän, mr David Copperfield som sla läsas, analyseras och redovisas innan helgen. ett nytt IKSU-kort har inhandlats, helt av egna besparingar och nyvunnen nyårsmotivation. kvällarna spenderas i en innebandyhall, 13dagscuppen och sambons lag spelar spänannde matcher. som trogen spelarfru sitter jag på rätt läktare, hejar, klappar och förfäras av spänningen. och fikar. och äter godis.

efter en härlig årsresume vill jag hämed ge en förhoppning av vad det nya året ska ge:
- ett härligt år med psykologistudier, och djup kunskap inom ämnena sociologi och grupppsykologi.
- en till kurs med salsa, och en massa utekvällar med flickorna på dansgolvet.
- ett utslitet iksu-kort och en massa massa musklar (ha, drömma kan man ju)
- en kulturell fördjupning, dvs; se alla klassiker inom filmvärlden (dvs; beta av top 100 på IMDB's lista)
- ingen inhandlad kolsyrad läsk alls, årets nyårslöfte. egenhändigt bubblad läsk av julklappen soda streamer som vi fick av pappa är däremot helt okej.
- en vår där umgänget med syster prioriteras, då hon antagligen åker ut på stora äventyr efter studenten.

nu fick jag besök, vi hörs senare!