back from paradise/home to paradise
Äntligen har vi haft vår efterlängtade semester! i morse, klockan 9.00 landade vi hemma efter en veckas vistelse i solparadiset alanya. helt otroligt hur härligt det kan vara att bara ligga i en solstol, läsa, lösa sudoku och filosofera i en vecka! plöjde igenom Roslund & Hellström's Edward Finnigans upprättelse och Hanne-Vibeke Holst's Kronprinsessan, samt en Paulo Coelho och en Stefan Gustafsson som jag ska försöka läsa ut ikväll.
Sommarparadiset innehöll både en tur till Hamam (turkiskt bad med bastu, skrubb och massage), en båttur runt kusten och en snabbvisit uppe i borgen. På dagarna hade vi en + 50 grader, och på kvällen kring 30, så att infinna sig nära en pool eller havet var ett måste. När vi åkte till Antalya i natt så var det 31 grader ute klockan 03.00, och när vi landade här hemma visade termometern på ynka 13 grader.
Men även solen har sina fläckar, och paradiset sina skuggsidor; kortfattat så har vi tagit samboskapet till en ny nivå nu. Någon gång under de sista dagarna lyckades jag dra på mig någon magåkomma, och antagligen smittat sambon. Från att aldrig ha behövt uppsöka ett WC under en hel dag (eftersom all vätska svettades ut) behövde vi knappt ta en tugga förren vi fick springa, bokstavligen, till närmsta toalett. Mycket mysigt alltså, sista kvällen när vi åt middag med levande musik, tända ljus, underbar förrätt, för att sedan turas om att uppsöka toaletten/vakta bordet. i handbaget hade vi faktiskt med oss en toalettpappers-rulle, som vi STAL från hotellet! (ja, man får skratta)
hemkommna idag, slitna efter obefintlig nattsömn och klimatomställning, får ont i magen av att se ett vattenglas, men ändå nöjda. Sambon ska döma fotboll i regnrusk, så vi har garderat oss med hälsofil, huskuren thé med en vitlöksklyfta i och lite medicin från apoteket. det är ju skönt med hemma, här vet alltid någon vad man ska göra. och förhoppningsvis, är snart detta 48-timmars monsterdygn snart till ända, så då kan man börja njuta, och skryta med sin fräscha bränna!
flummigt samboliv
jag fick panik när jag insåg att jag skulle behöva söka sommarjobb och blev mycket glad när jag fick det "hemma". tyvärr ligger ju hemma 3 mil bort, och det har varit ett jobb som vårdbiträde på ett demensboende, vilket inneburit sena kvällar och tidig mornar och en & annan helg. sambon fick jobb som telefonförsäljare. så, summan av kardemumman är att vi har jobbat nu i nästan 9 veckor i sträck. dessutom har vi båda haft jobb som varit psykiskt påfrestande, fast på olika sätt. många kvällar, speciellt de första, innebar långa, tunga samtal och en del tårar (mest från min sida).
men jobbar man nästan jämt, så måste man ju ta vara på ledigheten. det har vi (jag) gjort. alla lediga dagar har gått till "roliga saker". jag har åkt "hem" till pappa och familjen, åkt båt och plockat bär, träffat släktingar och gjort annat. laddat batterierna med roliga aktiviteter, sena nätter och solig morgon-löparturer. ibland med, ibland utan sambon. "man måste ju passa på, det är bara sommar en gång om året!"
och ikväll har vi haft middagsbjudning som ledde till en thé/tvspelskväll för tjejerna och fotbollsmatch för killen. så nu sitter jag ensam och väntar på hans hemkomst. och njuter. för idag slutade jag jobba för sommaren. nu är jag arbetslös/har semester/har sommarlov. första september börjar jag T2. det är tre sommarveckor kvar.
från att vara ett par flummiga studenter har vi blivit hårt (nåja) arbetande människor. 2 timmar per dag har blivit 8 eller 10, plus resa dit och hem. 8-9 timmars sömn har blivit 5-6 timmar/natt. frustration har varit dagens känsla många dagar. så nu ska vi försöka hitta tillbaka till oss själva och det liv vi inledde för fyra månader sedan. sambolivet. från att ha delat en lägenhet och 3 timmar/dag ska vi försöka börja leva tillsammans igen, från och med ikväll. så fort han kommer hem.
