sambo med vico

You don't know me
But I'm sitting next to you
Every morning
On the bus or on the tube

You look tired
Would it help to hear me say
Don't you worry
Friday's not that far away?

On the weekends
We try to get our share
Of excitement and of fresh air
Trying to forget
Who we're gonna be
When the alarm rings
On monday morning

The perishers är så fantastiskt bra. jag lyssnade på den här låten i slutet av gymnasiet (ni kan lyssna här.) och den är så sann. ibland längtar man bara efter helgen, att bara få vara och ha det skönt, och då är måndagsmornar det värsta som finns.speicellt nu, när det är så mörkt att man tror inte att det är sant när klockan ringer. "redan?" är det första jag tänker. varje morgon.

vars tog helgen vägen? jag vet inte. eller jo, till sovmorgon och träning på iksu och innebandymatch på tomtebo, och promenaden dit, och middag med tjejerna och dansa dansa dansa loss till schlager ute på 23-års, och träffa syskon och kusiner och ännu en sovmorgon och bokläsning i soffan med en kopp thé och sätta upp utelampor och härlig vinterpromenad och varmchoklad och mysa framför tvn och svettas på iksu och laga middag tillsammans och somna framför tvn.

Vi hade dock ett riktigt äventyr på lördagen. mitt under pågående inför-utgång styling smällde min plattång till och det blev svart. totalt svart inne på toan, i hallen och sovrummet. vad hände? jo, det blev kortslutning i plattången och en säkring flög. eftersom jag under hela min tid som ensamboende endast behövde byta en glödlampa i lägenheten och tillsammans med victor har vi också bara bytt en, så kändes vi inte direkt som proffs inom området el-problems-lösning. så jag ringde pappa. hans första kommentar: är inte vicce hemma? jo, säger jag, men han vet inte heller vad vi ska göra. pappa är bra på mycket men inte allt, så jag ringer min bror som har bättre koll på bostaden-lägenheter; är inte victor hemma? jo, säger jag med lätt irriterad röst, men han kan inte sånt här. efter en massa pillande på knappar och spakar och ännu inget ljus inne på toaletten inser vi att det kan vara en huvudsäkring. men vars sitter dom? efter en stunds letande (och stöd genom telefonen) börjar vi förstå vad och VAR problemet är, och vicce skickas till affären för att inhandla det som behövs.  

min familj har någon övernaturlig tro på att victor kan fixa allt tekniskt. jag säger inte att det inte är sant, han har ordnat några saker, som att ändra tillbaka när man råkat trycka på fel knapp på fjärrkontrollen (och, såklart, GARDEROBSINCIDENTEN). Men, jag måste få erkänna att jag har faktiskt lite mer koll än han, ibland. och det irriterar mig att jag inte kan få cred för det. jag kan ordna saker, jag kan läsa ritningar och skruva ihop saker, jag kan lösa problem som uppstår på nya, väl fungerande sätt, jag kan ordna med tekniska saker, och jag vet hur min bil fungerar. jag kan inte med anti-virusprogram på hans dator, men det anser jag mig inte behöva kunna. så, jag skulle vilja säga att vi ändå är rätt så jämställda inom området teknik. fast, ingen tycks ha märkt det.

weekends, ja. snart advent. först ska en vecka klaras av då en rapport ska skrivas och skickas in och börja opponeras på. dags att börja nu kanske?

Just remember
As you struggle through the day
Relief awaits you
Friday's not that far away