sambo med vico

jag tycker om kristna gemenskaper. idag var jag på en grej med credo som var väldigt intressant, ett bibelstudium med samtal som var både roligt och lärorikt. när vi satt och fikade, eller snarare när jag skulle hem från fikandet hörde jag några samtal som handlade om att leva tillsammans. en person pratatde om några som bodde tillsammans och sov i samma säng, men OBSERVERA som inte hade sex, och att det var "lika fel". En annan var en reaktion på "samboskap", eller att ett par hade sina saker som på samma ställe men hade aldrig bott tillsammans efter som ena parten var utomlands. reaktionen hos lyssnaren var då ett "jaha!" ni vet, "jasså, är det så det ligger till?" och den där ursäkten börjar smyga sig fram.

ibland så trivs jag på credos grejer, eller i kristna gemenskaper i allmänhet, och ibland inte. ibland känns det som att jag int riktigt passar in, att jag inte är som dom andra "kristna". (btw, så avskyr jag att använda ordet kristen, det blir så fort ett vi och dom-tänk.) men som dom andra som kallar sig troende. jag är inte nykterist. jag går inte i kyrkan varje söndag. jag ber inte varje dag. jag är inte med i svenska kyrkan längre. och så är jag ju sambo.  

tydligen så finns det någon vers eller något kapitel i bibeln där Jesus säger att det absolut värsta man kan göra är att leva som sambo. jag har bara inte hittat det än. det kasnke står i samma kapitel som att homosexualitet är det äckligaste som finns. kanske det. tydligen så väcker det i alla fall en massa känslor hos en massa människor. på nåt sätt får vi tycka saker om hur andra människor lever sitt liv. bara som jag tror, så måste alla andra tro och leva, ungefär.

i credo, som är en studentförening, är det också en massa guldringar på ringfingrarna. unga människor som bestämt sig för att leva tillsammans, för alltid. jag är jätteglad för deras skull, GRATTIS TILL ER! härligt att ni vill ta det steget och utveckla er relation. men jag har ingen guldring på mitt vänstra ringfinger, och lever med en person ändå. behöver jag verkligen ursäkta mig för mitt val?

det är ett aktivit val jag gjort. jag kanske inte gjorde ett aktivt val när jag blev kär i victor, men jag har valt att leva med honom i den här formen. jag valde att bli tillsammans med en icke-kristen (ni ser, vi och dom-tänk!). jag blev kär i personen, klasskompisen, victor. vi gjorde ett aktivt val i januari då vi sökte lägenheter tillsammans, för att just då kländes det som att det funkade bara inte. inte som det var, livet just då var inte bra. och då tog jag fighten med Gud, och sa att om det var det här han ville med mitt liv, då fick han göra sin grej. och det gjorde han. Gud var med och bestämde.

egentligen kan ingen säga vad som är rätt och fel. bara Gud vet det. och när den dagen kommer att jag ska möta honom och vi får se tillbaka på mitt liv så kommer det inte vara samboskapet som var mest fel.det finns så många andra sätt att förstöra sig själv på, så att leva tillsammans med den man älskar i en kärleksfull och ärlig miljö, i trohet och tillit, och ta små steg framåt tillsammans, handlar om att älska sig själv, sin nästa och Gud.

amen.